US historia

US grundare Jöns Svanberg 1771-1851

Jöns Svanberg, född den 6 juli 1771 i Ytterbyn i Nederkalix församling, död den 15 januari 1851 i Uppsala, var en svensk präst, naturvetare och idrottsfrämjare.

Svanberg föddes i ett allmogehem i Nederkalix. Hans syster var mor till orientalisten Henrik Gerhard Lindgren. Efter skolgång i Torneå kom han som 16-åring till Uppsala universitet, där han 1789 knöts till observatoriet och 1794 disputerade, varefter han blev docent i matematik. Under sin studietid var han även kurator för den Västerbottniska nationen. År 1803 förordnades han till Kungliga Vetenskapsakademiens astronom. År 1806 blev han professor i fältmätning och 1811 professor i matematik.

Svanberg var ledamot av Vetenskapsakademien från 1798 och akademiens sekreterare 1803 till 1811. Han var också ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala från 1798, och societetens sekreterare från 1829, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien från 1802, ledamot av Kungliga Lantbruks-akademien från 1815 samt ledamot av Franska institutet från 1815 och ledamot i ytterligare utländska vetenskapliga och lärda samfund.

Åren 1801–03 utförde Svanberg omfattande gradmätningar i nordligaste Sverige och fick bland annat därför ett förnämligt franskt astronomiskt pris, Lalandepriset från Franska vetenskapsakademien. Hans forskningsverksamhet gällde i övrigt pendelförsök, försök för bestämmande av mått, mål och vikt samt hypoteser rörande världsrymdens temperatur.

År 1841 tog Svanberg avsked som professor och utnämndes till teologie doktor och verkade härefter som kyrkoherde i pastoratet Alunda i närheten av Uppsala.

Svanberg grundade år 1796 simföreningen Upsala Simsällskap, som är Sveriges äldsta idrottsförening och sannolikt världens äldsta simförening. Jöns Svanberg ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Simkonsten i Sverige var vid denna tid praktiskt taget obefintlig. Jöns Svanberg, stark i både tanke och handling och med ett starkt patos rörande problemet, bildade år 1796 tillsammans med några likasinnade akademiker Upsala Simsällskap. Svanberg blev den självskrivne ledaren och den drivande kraften. I en slags viljeinriktning arrangerade Svanberg samma år den första simpro-motionen med den akademiska promotionen som förebild. Som promotor bekransade Svanberg först sig själv, därefter promoverades hans kamrater till magistrar och de unga eleverna till kandidater i simning. Därmed hade han angivit färdriktningen för simkonstens utveckling i landet. Dessutom gav han simningen på detta viset en viss status även om den akademiska ritualen utsatts för en lätt drift. Redan under US första år trädde Jöns Svanberg i tjänst som vice sekreterare vid Kungl.Vetenskapsakademien. Detta fick till följd att verksamheten snabbt avtog och hotade att dö ut. Visserligen fanns US kvar som sammanslutning, men endast passivt verkande i en "fördjupande och kamratlig tillvaro".

År 1803 kom Gabriel Marklin, den excentriske överliggaren, till staden, och han kom att blåsa nytt liv i US. 1807 hade han tagit hand om simundervisningen, vilket resulterade i att han samma år arrangerade en simpromotion, om än icke i samma högtidliga anda som den år 1796. I stället gav han den en uppsluppen utformning av studentikost snitt.

Fyra år senare fanns Carl-Gustaf Grahl i Uppsala. Han kom att räknas som landets förste egentlige simlärare och blev tillika US sekreterare. Han började omgående reorganisera US och fick därvid värdefullt stöd av Jöns Svanberg, som samma år tillträdde en professur i matematik vid universitetet. Under sina få år i US tjänst fick Grahl otroligt mycket uträttat. Han införde metodik i simundervisningen, han upprättade stadgar för US, han skapade regler för magister- och kandidatvärdigheterna, och han gav promotionerna den utformning som i sina grunddrag fortlever än i dag. På diplomen står i dag liksom på diplomen från 1813: "... och förväntar US att detta vedermäle av aktning tillika skall erinra om den förbindelsen att efter yttersta förmåga befordra och utbreda den särdeles välgörande simkonsten".

Därmed verkade han för att sprida simkonsten runt om i Sverige, och under nästan hundra år (fram till de att Svenska Simförbundet bildades 1904) kom US att agera som ett nationellt idrottsförbund för sin idrott, nämligen simidrotten i allmänhet och simkunnigheten i synnerhet. Utöver detta hann Grahl under de korta sommarmånaderna i mitten av 1810-talet att undervisa mer än 300 ynglingar i simkonsten. Grahl utvecklade en banbrytande teknik för simundervisning (genom bland annat simgördeln) och Upsala Simsällskap blev därmed en plantskola för blivande simlärare över hela landet, vilket redan efter bara några få år satte sina spår i halvdussinet svenska städer. År 1817 flyttade Grahl till Stockholm, där han fortsatte sin verksamhet i simningens tjänst, bland annat som initiativtagare till Stockholms Simsällskap. Få, om ens någon, har kunnat uppvisa sådana banbrytande insatser för svensk simundervisning som just Grahl och Upsala Simsällskap.

Upsala Simsällskap hade alltså genom Svanberg och Grahl redan i början av 1800-talet fått en stabil grund att stå på. Nu kom det i fortsättningen an på simlärarna att på bästa sätt förvalta arvet, samt att utveckla det vidare enligt stiftarnas intentioner.

Viljan, styrkan och ambitionerna fanns, men en riktig "arbetsplats" saknades. Inte förrän 1841 fick staden sitt första kallbadhus. Det var borgarna i Uppsala som då lät anlägga Uppsala Sim- och Badinrättning, som hölls flytande på tunnor. Till föreståndare, tillika simlärare och sekreterare utsågs Jean Ph.Boggiano, en både andligen och lekamligen mycket stor man, en stadens profil. När hösten var i antågande bogserades badhuset en bit upp i Fyrisån och förtöjdes vid strandkanten. I längden klarade inte den bräckliga byggnaden "svartbäcksgubbarnas" framfart, dessa dansande isflak tog byggnaden efter bara femton år. Två år senare stod på tillskyndan av stadens borgare ett nytt badhus färdigt för invigning. Den enkla men stilfulla byggnaden fick samma namn som sin föregångare men var avsedd för ett bredare utnyttjande. Till och med damerna fick sina badtimmar, vilka dock icke sammanföll med herrarnas.

Efter några år byggdes badet till med ett hopptorn. Nu uppkom nya och mera lustfyllda möjligheter än att bara behagfullt njuta av sitt badande. Man upptäckte att det gick att göra något av sin luftfärd mellan trampolinen och den mötande vattenytan. Och magisterproven kunde med ens kompletteras med prov i simhopp!

Två herrar som utnyttjade de nya möjligheterna var Lars Fredrik Isander och Anders Fredrik Mollberg. De experimenterade fram och stod fadder för var sitt hopp, vilka båda är kända och erkända vid hopptävlingar världen över.

En för många generationer känd person, en personlighet, blev simläraren O.W.Eckman. Med framsynthet tog han på sig en tung börda för att simskolan i Uppsala skulle behålla sin framskjutna plats på simkonstens område.
Men redan 1856 hade de två första kvinnorna promoverats till simmagister och simkandidat, detta skedde dock i skymundan från männens promotion. Detta blev en succé, trots ett nationellt motstånd, därefter bedrevs kvinnlig simundervisning i en allt större skala. År 1886 genomdrev Eckman att kvinnornas promotion skulle ske gemensamt med männens. Mot slutet av seklet började tävlingsidrotten komma in även på simningens område. Detta sågs inte med blida ögon av US styrelse. Svanberg däremot, han såg simningen som tävlingsform som en realitet inom Upsala Simsällskap och verkade i sinom tid för detta.

Men det är en senare historia.

Dagens anläggning i Fyrishov togs i besittning i januari 1991.